Dimman

Dimman började återigen samla sig på ängen. Lika tyst som döden växte den sig starkare.
Invånarna i den lilla byn stängde sina fönster och reglade sina dörrar. De mindes vad som hände förra gången dimman slingrade sin våta kropp runt landskapet. Den här gången var det bäst att stanna inomhus.

Vatten

Grenarna stretar mot himlen. För varje andetag vill de högre upp. De sträcker sina blad så högt de kan.

Nedanför ligger vattnet och väntar med en förrädisk lögn. Målad i samma färg som himlen.

Vattnet vet att snart kommer grenarna att släppa sina blad.

Bladen blir löv som faller för lögnen.

Natt

De samlades i en glänta bland träden. Ljuset från scenen lös upp natten och gav den ett skimmer av förändring och längtan. Dunkandet från musiken var som en nedräkning mot skymningen. Alla visste att morgondagen skulle bli annorlunda. Nu var det bara att vänta och njuta av stundens skönhet.

Tivolit

Han hade inte sett en människa på fyra månader. När han skymtade tivolit genom träden trodde han att hans väntan var över.
Men nöjesparken var lika tom som resten av världen. Han plockade med sig en nallebjörn från ett av lyckohjulen. Med denna som sällskap fortsatte hans letande. Snart...

De som lyssnar

Orden från den store ledaren föll över dem som varm honung. De njöt av hans röst och visdom. De visste att de kunde känna sig trygga i hans famn. Det var knappt att de märkte kravallstaketets kalla omfamning eller vakterna med sina gevär.

I bakgrunden skrek ett barn.

Tyngdlagen

Det var helt oförklarligt. Plötsligt upphörde tyngdlagen att gälla för Mats. Han höll sig desperat fast i gräset medan han dinglade med benen i luften. En sådan händelse bara måste fotograferas.

Mannen som siktade för lågt

Mannen steg ned från kullen med distinkta steg. Frustrationen bet sig fast som en hund om ett riktigt köttigt ben. Med en van rörelse laddade han om. Nästa gång ska jag sikta ännu högre, tänkte han.

Att komma hem

Nyss hemkommen efter femton år av resor jorden runt, över berg, genom dalar, vandrandes på oändliga isar och genom ogenomträngliga djungler kunde Harald nu bara krasst fråga sig själv:

var fan är nyckeln?

Cyklisten

Det var med andan i halsen och svetten rinnande nedför pannan som mannen sade till sig själv: om jag trampar riktigt fort hinner jag in i solen innan den går ned. Han fortsatte sin färd, över vattnet och in i himlen.

Om bloggen

Denna blogg innehåller berättelser på 50 ord med tillhörande bild. Inget mer.

Föreslå gärna egna bildtexter. Kom ihåg: max 50 ord. Ju närmre 50 ord desto bättre, dock aldrig mer.

Alla bilder är tagna av mig om inget annat anges. Jag använder nu för tiden en Canon EOS350D med diverse olika objektiv. Äldre bilder är tagna med en Fujifilm Finepix S602. Ibland smyger det sig in en bild tagen med en Sony Ericsson mobiltelefon. Kan ni se vilka?